| |
Datum |
Händelse(r) |
| 1 | 1720 | - 24 Mar 1720—25 Mar 1751: Kung: Fredrik I
Fredrik I, Friedrich av Hessen född 18 april 1676 (g.s.; 28 april n.s.), död 25 mars 1751 (g.s.; 5 april n.s.), var kung av Sverige från 1720 och från 1730 regerande lantgreve av Hessen-Kassel i Tyskland. Fredrik var framgångsrik fältherre i det spanska tronföljdskriget på de allierades sida mot Frankrike. Han blev änkeman utan barn 1705, friade till Sveriges tronarvinge Ulrika Eleonora och gifte sig med henne. Hon blev drottning efter Karl XII:s död, men abdikerade 1720 till förmån för sin man, som fann sig väl i rollen som konstitutionell monark under frihetstiden. Fredrik införde furstehuset Brabant i Sverige som unikum, och dess hessiska gren skulle ha blivit svensk kungaätt, men han avled utan egen tronarvinge i denna.
|
| 2 | 1751 | - 25 Mar 1751—12 Feb 1771: Kung: Adolf Fredrik
Adolf Fredrik, född 4 maj 1710 (enligt s.s.; 3 maj enligt g.s. och 14 maj enligt n.s.) på Gottorp i Holstein-Gottorp, Tyskland, död 12 februari 1771 på Stockholms slott i Stockholm, var kung av Sverige från 1751, son till hertig Kristian August av Holstein-Gottorp (furstbiskopen av Lübeck) och Albertina Frederika av Baden-Durlach, således morbror till Katarina II av Ryssland.
Efter hattarnas ryska krig utsågs Adolf Fredrik 1743 till kronprins under påtryckning från tsarinnan Elisabet. Han gifte sig året därpå med Lovisa Ulrika av Preussen, syster till Fredrik den store. Adolf Fredrik återinförde furstehuset Oldenburg i Sverige och grundlade dess holstein-gottorpska gren som svensk kungaätt.
|
| 3 | 1771 | - 12 Feb 1771—29 Mar 1792: Kung: Gustav III
Gustav III (skrev sig Gustaf på svenska), född 13 januari 1746 (g.s.; 24 januari n.s.) på Wrangelska palatset i Stockholm, död 29 mars 1792 på Stockholms slott i Stockholm, var Sveriges konung 1771–1792.
Han var son till Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika av Preussen, bror till Karl XIII och kusin till Katarina II av Ryssland. Av experter[1] har Gustav III ansetts vara en av de mest begåvade, aktiva och kontroversiella kungarna i den svenska historien. Han har skildrats på mycket varierande sätt efter olika historikers synvinklar. På grund av sitt stora kulturintresse kallas han ibland "Teaterkungen".
Han var emellertid under sin regenttid mest känd för att ha återinfört enväldet i och med en statskupp 1772, då regeringen avsattes och politiska partier tvångsupplöstes. Detta bekräftades senare genom en inskränkt tryckfrihetsförordning 1774 och förenings- och säkerhetsakten 1789, som kraftigt begränsade riksdagens makt. Samtidigt liberaliserades ekonomin och strafflagstiftningen, dödsstraffet beskars och tortyr under förhör förbjöds. Under inflytande av Voltaire tillät han också större religionsfrihet och inbjöd katoliker och judar att bosätta sig i riket.
Ett krig mot Ryssland 1788-1790 slutade utan landvinningar eller -förluster efter slaget vid Svensksund, som blev en seger mot den ryska flottan. Gustav engagerade sig därefter i motståndet mot den franska revolutionen och undertryckte all opposition med järnhand. Han skadesköts under en maskeradbal i mars 1792 av attentatorn Jacob Johan Anckarström och avled veckor senare.
|
| 4 | 1789 | - 1789: Franska revolutionen
|
| 5 | 1790 | - 1790: Fredmans epistlar
Fredmans epistlar är en diktcykel av Carl Michael Bellman, första gången utgiven 1790 av musikern och musikförläggaren Olof Åhlström. Verket föregicks av det 1783 utgivna Bacchi Tempel och följdes år 1791 av det fristående Fredmans sånger.
|
| 6 | 1792 | - 16 Mar 1792: Maskeradbalen på Operan
- 29 Mar 1792—13 Mar 1809: Kung: Gustav IV Adolf
Gustav IV Adolf (Gustaf Adolph), född 1 november 1778 på Stockholms slott i Stockholm, död 7 februari 1837 i Sankt Gallen, Schweiz, var kung av Sverige 1792–1809, son till Gustav III och Sofia Magdalena av Danmark och gift 31 oktober 1797 med Fredrika av Baden.
|
1727 - 1805 (77 år)